Att jag mår så här en dag då jag borde vara glad. Då jag egentligen borde vara stolt. Men just nu vill jag helt inte göra någonting. Men ibland finns sådana dagar med. Jag är inte frisk. Men just nu är jag skadefri iallafall. 500 dagar skadefri.

Inte har det varit lätt. Har många gånger bara velat plocka upp det där lilla bladet och dra det över huden. Men jag har inte gjort det. Varje gång har jag tänkt "jag kan ju inte förstöra nu, jag har kommit så långt".

Men det är fortfarande en kamp. En dag i taget. Utan rakblad.