Jag är faktiskt hemma i Loos nu. Det var inte alls planerat, men så blev det i alla fall. Efter veckor av nedgång, så nådde jag nog botten idag. Har haft panikattacker hela dagen. Stannade hemma hos Samuel imorse, men han åkte till skolan. När jag vaknade senare så var jag ledsen. Jag vaknade och mådde dåligt, och sen kom den första attacken. Men när Samuel kom hem så blev det ännu värre.

Jag skakade, grät, kunde knappt andas och höll nästan på att spy. Det var hemskt. Tröck in naglarna och rev mig i armarna. Men efter mycket gråt och panik så lyckades Samuel lugna mig. Men det var först efter att jag verkligen hade varit en hemsk människa och jag förstår inte varför Samuel, som är världens bästa kille, stannar kvar hos mig. Jag ångrar allt jag sa. Men jag är så oerhört glad att han är kvar och att han är min. Han räddar mig mer än vad han någonsin kommer ana.