Något bra gick snabbt till något dåligt.

Jag fick min utredning från soc idag när jag träffade dom, som jag skulle läsa igenom. Vilket jag önskar att jag inte hade gjort.

Större delen av mitt liv stod i de där papprena. Saker jag vill glömma. Saker jag hade förträngt. Det fick mig att inse att mitt liv har varit sorgligare än vad jag trott. Det känns som om mitt förflutna har rivits upp igen tillsammans med alla sår.

Saker som jag har berättat, när jag var liten och nu, saker som mina föräldrar har berättat, saker som skolan har berättat, mina journaler från Bup. Allt stod där. Allt från förr och nu. Det verkade som om jag aldrig har mått bra egentligen.

Mina sår är nu öppna igen. Likaså mina förträngda minnen.

Jag önskar att jag aldrig hade läst det.