Är i Loos nu. Var hemma från skolan idag för jag hade så fruktansvärt ont i huvudet igår kväll och mådde illa imorse. Börjar få riktigt ont i huvudet nu med. Så snart blir det Ipren. Pappa hämtade mig i Ljusdal efter  att jag hade kommit med bussen. Sov hos Samuel inatt efter healingen igår. Vi åkte direkt hem efter att allt var klart. Samuel visste inte att jag skulle komma så han blev överraskad. Glad hoppas jag. Men det verkade så. Hade myskbäll med honom igår. Efter att jag hade berättat allt. Så det här kommer bli ett långt inlägg nu.

När det var min tur för healing igår så började det med att jag gick till ett annat hus och där mötte schamanen och en tolk mig. Jag kan inte alla de rätta orden så det blir så här för mig nu.

Jag fick gå in i ett rum och sätta mig på en liten säng där inne med dom. Dom ställde lite frågor och så om vad jag behöver hjälp med och sånt. Vilket var depressionen och ångesten jag har. Sen gick tolken och jag fick lägga mig ner, blunda och slappna av. Schamanen, Inca indianen, gick runt sängen, pratade på sitt språk och visslade lite. Mycket konstiga ljud. Han la handen på min  panna och pratade. Sen la han en filt över mig och la en sten på min panna, en på min bröstkorg och en på min mage. För varje sten så lutade han sig framåt och blåste på dom. Det gjorde han fler gånger under healingen. Han hade också en liten klocka som han plingade med över stenarna.

Sen tog han två stora örnfjädrar och borstade över mig med. Över hela kroppen. Från huvudet och ansiktet ner till fötterna och tårna. Sen använde han en typ av skallra och skallrade med den ovanför hela min kropp. Han blåste på mig flera hånger med. Först på pannan, sen bröstkorgen, magen, axlarna, händerna och sist på fötterna. Jag fick ligga så ett tag och bara slappna av. Han gjorde sådana saker flera gånger och emellanåt satt han ner och vilade.

Det är ganska obeskrivligt vad som hände med mig, men jag ska försöka förklara lite.

Först försvann mina armar. Jag kunde inte känna dom alls och det kändes inte som om jag hade några. Jag kunde inte känna om jag hade handflatorna vända uppåt eller neråt. Sen fick jag väldigt svårt att andas. Det kändes som om jag inte ens behövde andas längre. Sen kunde jag inte känna mitt högra ben. Precis som med armarna så kändes det inte som om jag hade något. Det konstigaste jag upplevde var att det kändes som om den högra sidan av mig svävade. Men bara den högra. Fast kroppen låg ändå rakt liksom. Det var en konstig känsla. Men det kändes bra.

Efteråt var jag helt yr. Jag kände mig otroligt lätt, men ändå tung.

Han berättade efteråt att jag i min barndom hade tappat en bit av min själ, som han hade satt tillbaka. Han hade också lyst upp min själ och tagit bort all den negativa energin och allt mörker jag hade. Men att min depression fortfarande är kvar, men det kommer vara lättare att bli av med den och att jag ska trycka ner den i marken.

Allt var väldigt naturligt och jag aldrig i mitt liv träffat en mer ödmjuk människa. Han skrattade åt sig själv när vi tog bild med honom. Under min healing så kändes det inte konstgjort alls heller. Han hostade och harklade sig, stannade upp för att hämta andan, drack te. Men det var bekvämt att han var så. Allt var så underbart med dom.

För dom är alla människor precis lika. Dom dömer ingen för något. Tänk om alla vore så. Tänk vilken bra plats vi skulle leva på.