Nu har Samuel åkt och jag ligger ensam i soffan. Både han och jag höll på att få värmeslag när vi gick ut. Det är verkligen sommarväder nu! Jag hoppas verkligen de håller i sig. Men om jag fick bestämma, så skulle det inte vara fullt så här varmt. För varmt för mig.

Saknar redan min fina Samuel. Att vakna upp bredvid honom är det bästa som finns. Vakna av att han pussar mig i nacken och drar mig mot sig och håller om mig. Varför är inte alla mornar så för?

Sen att stå där vid balkongdörren i solen tillsammans. Kan det bli bättre?