Diagnosen detsamma
Boken är utläst och jag har börjat på novellen. Men det är liksom svårt att skriva. Det jag brukar skriva vid såna här tillfällen brukar vara ganska personligt. Men nu kan jag liksom inte skriva så för alla i klassen kommer läsa det. Så det är nog mest där mitt problem ligger.
Men nu ska jag försöka att inte tänka så mycket på det där. Ska starta en film som jag kan ägna kvällen åt istället. Det låter bättre just nu tycker jag. Diagnosen på hur jag mår är typ som i det förra inlägget. Det har inte försvunnit än.