Blev ingen dusch. Badade istället. Mycket skönare och mer avslappnande. Sen städade jag undan lite och diskade. Men nu är jag hemma hos Sandra. Kände att jag skulle bli galen om jag bara satt själv uppe i lägenheten och väntade. Så jag gick hit. Men det är inte så lång tid kvar innan tåget kommer, och innan jag kommer slänga mig i hans armar. Den enda personen som kan få mig att le det där löjligt lyckliga leendet.