En oslagbar känsla
Förlåt för att jag inte bloggade något igår, men jag ville spendera så mycket tid som möjligt med en viss person. Åkte till Ljusdal i fredags och hämtade denne och sen åkte hem till Loos igen. Då bara pratade vi, kollade på film och myste. Sen på lördagen gick vi väl ut ett tag och träffade Jennifer, Tove och en till innan vi gick tillbaka. Åkte också till Ljusdal då på kvällen så vi sov här i min lägenhet till idag.
Att somna tillsammans igen och känna av närheten är helt oslagbart. Att känna armarna runt mig och andetagen så nära. Läpparna mot mina.
Men nu är jag ensam igen, och jag kan inte annat än att längta tills nästa gång.