Har suttit i vardagsrummet med hunden hela kvällen och kollat på film på tvn. Men ska gå in i Johannes rum nu snart för jag klarar inte av den här ensamheten jag känner. Börjar få panik inför natten. Vill inte att det ska bli som de senaste nätterna. Jag vill kunna sova, och jag vill inte gråta. Jag vill inte må dåligt.

Jag saknar mamma. Hoppas hon kommer hem imorgon. Det känns bättre när hon är hemma, och när jag kan sitta med henne i soffan på kvällarna och nätterna.

Jag saknar Samuel med. Han är den enda som kan få mig att känna mig så trygg så jag inte är rädd för att lägga mig. Med honom somnar jag snabbt. Bredvid honom. Där jag kan känna hans värme och närhet. Hur kunde jag få honom egentligen? En så underbar människa. Det går inte att inte älska honom.