Jag måste skriva av mig lite. Jag är helt knäckt. Det hemskaste är att jag vet att folk kommer utnyttja mina svaga punkter ännu mer nu. Men jag får försöka stå ut.

Natten till idag var hemsk. Panikattacker och sömnbrist. Det tröck på från alla håll och kanter och hindrade mig ifrån attt kunna andas. Huvudet snurrade och skakningarna blev värre och värre. Det verkar som om mitt mående har hunnit ikapp mig igen och vill dra mig tillbaka ner...

Nu idag är jag tom. Jag har förlora något som har betytt mycket för mig, och jag har väl bara mig själv att skylla. Egentligen antar jag att jag förlorade det för länge sen. Jag har fått lära mig ännu en gång att jag inte ska skapa band med folk. Jag vet inte om det är jag som inte förtjänar de, eller om det är dom som är precis som alla andra. Men den här gången vet jag i alla fall att allt inte är mitt fel.

Nu förstår jag igen varför jag hindrade människor från att komma nära förut. Det sårar. Mitt smink är förstört för den här dagen, och jag vill bara försvinna.