Det var en jobbig natt nu med. Men nu har jag klivit upp i alla fall. Somnade lite tidigare, men ändå sent och det var jobbigt. Jag fattar inte varför jag måste gå igenom det här igen, och varför nu? Jag mådde ju bra. Men nu är osäkerheten och ångesten tillbaka. Panikattacker som gör att jag inte kan andas.

När ska allt det här försvinna? Jag orkar inte med det längre...

Det som än en gång var det som gjorde att jag till slut kunde sova, var närheten från Akira. Hon kröp upp alldeles alldeles intill mig, och sov bredvid mig så hela natten. Hon är den som sjänker mig trygghet här. Men jag tror att den tryggheten behövs oftare.