Helgen blev inte så som jag hade tänkt... Jag kom till Nikke och vi hade det jättebra under hela kvällen och så. Fick världens bästa julklappar och jag var jätte glad. Men morgonen efter blev det annat.

Det hände lite saker. Inte mellan mig och Nikke, han sov. Men jag mådde inte alls bra och väckte Nikke gråtandes och ville hem. Han blev ju såklart orolig, men jag ville inte berätta vad som hade hänt än. Men så bra som han är så skjutsade han mig till bussen direkt. Väl på bussen så ringde jag pappa och bad honom hämta mig i Ljusdal sen. Men jag kom inte så långt.

Samuel mötte mig på stationen i Hudik. Trodde inte han skulle göra det, men det gjorde han. Han tog mig bort och vi pratade en massa. Jag grät floder under hela tiden, men vi löste det. Han ville att jag skulle stanna där med honom sen. Vi båda kom fram till att jag inte skulle må bättre av att vara hemma ensam också. Så jag stannade med honom, och på kvällen så var vi med hans kompisar och bara hade en trevlig kväll. Det fick mig att må bättre i alla fall och inga fler tårar rann nerför mina kinder den kvällen.

Men jag är ledsen över att ha förstört min och Nikkes helg... Jag älskar ju min bästa vän, men klarade inte av det då...