Ska alldeles strax börja gå ner mot bussen. Börjar bli lite pirrig nu. Inte av nervositet utan av längtan. Vill bara spola fram tiden tills jag är med min Samuel. Skippa bussresan liksom. Men det går ju inte. Men jag vet att nr jag ser honom komma gåendes emot mig, så kommer jag koka av lycka inombords. Det är lite svårt att beskriva den känslan. Men han är världens underbaraste. ♥