Världen vi lever i är hemsk, och jag skäms över att vara en del av den.

Folk behandlas så illa. Det är inte rätt. Inte på något håll alls.

Jag säger inte att jag är världens bästa människa, men jag är mycket bättre än många andra. Jag är på riktigt. Jag dömer ingen. Jag är ärlig, och jag ger folk en chans. Det spelar ingen roll vem det är men alla ska ha en chans.

Varje dag får jag stå ut med en massa snea blickar. Bara för att jag är annorlunda. Men vad är det för fel med det? Jag vågar i alla fall. Men det är inte lätt alls. Att vara jag och att vara stark och stå upp för mig själv, är det svåraste jag någonsin har gjort. Varje dag bryts jag ner, samtidigt som jag försöker bygga upp mig själv. Människor är sjuka och trycker ner varandra. Varför kan inte bara världen bli en bättre plats? Kan det vara så svårt att acceptera alla? Annorlunda eller inte, vad spelar det för roll? Varför ska personer delas upp i olika fack?

Jag vill inte vara en del av det här längre. Jag kommer alltid leva med en stämpel på mig. Om jag kunde så skulle jag ångra min existens. Ingenting är värt något, för ingen vågar ändra sig och bli en bättre människa.

Det finns så många som behöver hjälp. Men alla bara blundar.