Glömmer aldrig
Allt började med att Tove började skriva med honom. Sen började jag också skriva med honom, och den 18 juni åkte jag, Tove och Emma till Stockholm med Kåken och träffade honom. Först var jag ganska nervös och jag hade aldrig ens en tanke på att det kunde bli någonting mellan oss. Men vi kom närmare och närmare varandra den dagen. Spökhuset på Grönan, med hans armar runt mig, var det enda jag kunde tänka på när vi åkte från Stockholm, och att jag ville tillbaka.
Men det dröjde inte länge förens han blev min och bara min. Jag kommer fortfarande ihåg rösten i mitt öra och orden: do you want to be my girl?
Enda sen dess har han varit det enda som gjort mig lycklig, och den enda som gör mina dagar ljusa. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Jag vet att jag är ung, men jag vill spendera resten av mitt liv med honom.
Jag älskar ingen så mycket som jag älskar Danne. Han är mitt allt!
Så länge jag har min Danne, kommer allt att bli okej. Så småning om.Den enda som får mig att känna mig speciell och värdefull. Den enda som jag verkligen tror på när han säger att han älskar mig.
Jag älskar Daniel Serra! ♥
Aaawww:'(<3