Mindre ensamt
Nu har jag vaknat efter ännu en natt själv. Fast hade sällskap lite till och från när Akira kom in och la sig över mina ben. Men jag hade inget emot det. Det kändes lite mindre ensamt med henne där.
Eftersom jag har två täcken i min säng så tog jag det ena och la tätt bakom min rygg. Då fick jag i alla fall en liten känsla av att någon låg bakom mig. Men jag saknade armarna som brukar hålla om mig. Hör ni hur patetisk jag låter?
Men sen är det ju ganska fint väder idag också. Det var det första jag såg när jag satt i sängen och kollade ut genom fönstret. Inte så varmt, men solen skiner åtminstone.