Arg, ledsen och frustrerad.

Arg för att tågen är sena och tar för jävla långa omvägar. Ledsen för att jag fortfarande inte har fått träffa min älskling. Frustrerad för att jag saknar honom så otroligt mycket så jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Ni kanske förstår att tåget är sent? Inte lite heller, utan flera flera timmar. Han var tvungen att åka upp till Ånge och sen ta en taxi hit till Ljusdal. Men nu är han äntligen påväg hit.

Pappa kom för att hämta oss, men tåget är ju så försenat så han lära åka hem igen. Vi har köpt nya fiskar som han måste hem och lämna. Tove var också här med mig, men hon sa att hon var trött och åkte med pappa. Så nu är jag ensam också.

Vill bara ha honom här, varför ska det bli så mycket jävla problem...