Ibland tycker jag att jag har blivit ganska bra på att dölja allt med ett leende. I det verkliga livet allså. Här på bloggen är jag mer öppen med det. Ibland frågar folk hur det är, och jag säger "bra". Ibland frågar folk vad jag tänker på, och jag säger "inget". Men så är det ju inte i många fall. Men hur ska jag kunna förklara hur det verkligen är?

Just nu är känslan lite som att jag har gett upp. Allt. Vad finns det kvar?