Förstår du?
Är det svårt att bara ge mig ett svar? Upptagen eller bara bryr du dig inte tillräckligt mycket? Har du inte möjlighet att offra några sekunder för att skriva?
Förstår du att jag väntar hela dagarna, flera timmar, och för varje timme som går så tappar jag hoppet lite mer? Ger upp ett litet steg i taget. Men jag kan inte vara arg. Jag kan inte vara sur. Men jag kan vara ledsen, och det är jag. Men när det väl blir bra igen, och du har sagt de rätta orden, så ler jag. Men jag har fortarande sprickorna kvar inuti.
Jag vill bara att det ska fungera. Jag vill ha oss. Men du måste visa att du också vill, för just nu känns det inte som om jag duger.