Har mått som ett as ända sen jag vaknade... Det finns så mycket jag skulle kunna skriva. Men då skulle jag blotta varenda svag punkt jag har, och vad jag har lärt mig så finns det alldeles för många som utnyttjar sånt. Alla säger att jag är stark och klarar det, men det är jag inte och det gör jag inte. Jag är svag och det har jag alltid varit.

Jag önskar bara att jag kunde få en riktig förklaring... Men inte ens det är jag värd.

Det enda jag har kunnat tänka på hela dagen är hur mina drömmar bara krossades, och alla lögner jag fick kastade i ansiktet. Som jag dessutom trodde på. 

Jag ser ingen framtid längre. Jag bara velar. Frågan är inte om längre, det är när.