När jag kom till skolan imorse så kändes det som om det skulle bli en bra dag. Men den känslan förstrdes redan under första lektionen. Först jobbade jag, för jag vill verkligen ha klart designen. Men sen så var det ju såklart en person som skulle förstöra mitt humör totalt. Den sista människan som jag skulle vilja prata med. Vissa människor verkar tydligen inte förstå att man verkligen inte ill ha något med dom att göra...

Det förstörde i alla fall mig under tiden jag var i skolan. Skakade och hade nära till tårar hela tiden. Jag hatar att känna mig så svag bland folk.

Sandra följde med mig hem efter skolan en liten stund. Hon lyckades få mig på lite bättre humör. Men nu är hon borta och lika så är lyckan.