Det känns lite bättre nu.

Min mamma har sagt förlåt till mig för första gången i mitt liv. Hon har kramat mig för andra gången i mitt liv. Hon har till och med sagt att hon älskar mig för första gången i mitt liv vad jag kommer ihåg. Ja, jag började gråta. Jag har fått min mamma tillbaka.

Hon gav mig en försenad födelsedagspresent också. En ny skinnjacka. Den är lite för stor, men jag kan säkert ha den till våren och jag inte krymper.

Efter en hel dag av besvikelser och tårar så händer det något bra. Just nu, i denna stund, vill jag inte dö.

Nu känns det värt att bo kvar.

 

 

 

     :love: