Klarar det inte ensam
Nu sitter jag här ensam och tänkte skriva exakt hur jag mår. Det är jätte svårt för mig att förklara mina känslor, men jag orkar inte hålla allt inom mig för nu börjar det svämma över. Jag känner tårarna komma hela tiden. Men jag kan inte ens släppa ut dom för jag kan inte gråta inför folk och jag är jämt med kompisar.
Jag mår jätte dåligt. Hela tiden. Även fast jag är glad. Skrattar och ler. Så mår jag som skit inne i mig och jag klarar det inte. Ingen kan säga att dom förstår mig heller, för det är ingen som förstår hur jag mår. Det finns inte ens en anledning. Det finns bara 2 personer som vet om det här innan jag skriver det nu.
Jag är trött på att ljuga om hur jag mår.
Jag vill att nån ska kunna hjälpa mig, men det finns ingen... Jag har kännt så här för länge nu. Vi pratar inte om dagar nu, inte om veckor, inte ens månader. Jag har mått så här i år. Nu ommer folk tro att jag ljuger. För hur kan ett barn känna så här? Men jo, dom kan må så här. Jag är hitills ett levande exempel.
:love: