Jag vill se framåt, men det kommer jag aldrig att göra mer. Vet ju hur det gick förra gången... :(

Tänker bara på minnen, sånt som inte går att glömma. Underbara stunder.

Som första kvällen. När jag satt på dina axlar, och slog huvudet i en taklampa och ramlade ner i en soffa. Samma kväll när jag låg mot din axel i Jennifers säng. Sånt jag minns.

Älskar stunderna när vi åkte bil och du hade din hand på mitt lår. Eller att vakna av att du låg nära, nära och höll om mig.

Älskade när du pussade på min mage, och när du sa att jag var fin. Jag nekade till det, men du var den enda jag egentligen lyssnade på gällande dom orden.