Spiralen är i och jag mår skit. Det gör så ont. Nästan som mensvärk, men värre och jag känner att någonting är i mig och trycker.

I början gick det bra, och jag kände kmappt när barnmorskan nöp inuti mig. Men sen när hon mätte ovh när hon väl satte in den, så kämdes det som om någon högg mig inuti livmodern. Det var obehagligt och gjorde så fruktansvärt ont. Blev helt yr och mådde jätte illa. Men barnmorskan var toppen och sa hur jag skulle göra och så. Låg lvar ute i soffan där på ungdomsmottagningen ett tag efteråt med Samuel, och hon kom och tittade till mig och frågade hur jag mådde lite då och då.

Men sen när vi väl gick så trodde jag nästan inte att jag skulle ta mig hem. Yr, illamående och med den outhärdliga smärtan. Fick stanna flera gånger och andas och trodde jag skulle spy. Det var hemskt. Om jag utsätter mig för något sånt här igen, så ska jag se till att ha skjuts hem sen. Men Samuel var toppen och utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Han har hjälpt mig hela dagen efter det där. Stöttar och tar han om mig.

Direkt när vi kom innanför dörren hemma så gick jag in i badrummet och låg där ett tag. Spydde som jag vet inte vad. Evigeheter gick innan jag gick ut därifrån. Men illamåendet var borta nästan helt efter det.

Samuel gjorde te och lagade mat till mig och så har han masserat min mage. Världens bästa pojkvän. 

Nu ligger jag i fosterställning i soffan och har ont. Barnmorskan sa att jag kunde ha ont i några dagar för att livmodern kan krampa. Men jag hoppas det inte böor många dagar. Det här gör ont. Hoppas verkligen att det är värt det. Att slippa mensen skulle oclså vara ett stort plus.